att jag just nu har slagit ett rekord. Nämligen tappa-sina-nya-vantar-rekordet.
Hoppar ut ur den varma sköna bilen på morgonen vid tågstationen. Tar på mig de nyinköpta vantarna för första gången i år. Retar mig på att rulltrappan inte fungerar och att de stängt av halva trappan så man får trängas med alla som springer i motsatt riktning. Går förbi gubben som spelar saxofon varje morgon. Jag retar ännu mer på att han inte kan spela en endaste ton! Tar av mig vantarna och letar efter SL-kortet. Går igenom spärren. Ser att jag måste springa ner för trapporna för att hinna med tåget. Inser i trappan på väg ner att jag tappat vantarna och hinner inte vända tillbaks. Fasen!
Får väl försöka glädjas åt att jag i alla fall kanske har ett nytt slags rekord ;)
I går kom dagen då båten skulle upp på land. Oj vad nervösa vi var. Vi köpte ju båten under semestern nu i somras så det var premiär upptaging.
Klockan 10:00 hade vi bokat tid. Vi kom marinan en timme innan och vi möttes av en underbar soluppgång över vattnet. Det var magiskt!
När det snart var dags för oss körde vi allra sista turen med båten till upptagningsbryggan. Sedan lyftes hon upp ur vattnet. S och jag höll i varsin tamp för att se till att hon höll sig i rätt riktning.
När hon väl låg på plats i vaggan för vintern tömde vi ALLT som låg i båten. Vi slängde alla madrasser, mattor och gardiner som de tidigare ägarna utrustat henne med. Så att vi nästa år har en tipptopp-båt.
Åh vad jag längtar tills hon är rengjord, fräsch och färdigfixad och vi puttrar ut på säsongens första tur med den vackraste pärlan på vattnet!
