Award

Finaste Lisa skickade en award till mig. Som jag tacksamt tar emot. Tack snälla! Med den skall jag lista 5 saker om mig själv och sedan skicka den vidare till andra bloggar jag gillar...
Här kommer mina 5:
1. Tycker att fötter är jätteäckliga och jättefula! Får rysningar bara jag råkar nudda en fot och förstår inte hur läkare eller fotvårdsspecialister utan problem kan ta på andras fötter utan att kräkas.
2. Älskar blommor, men har svårt att hålla dem vid liv under en längre tid. Om jag inte glömmer att vattna så övervattnar jag dem istället. Trots det tappar jag aldrig hoppet och köper alltid nya och tror varje gång att NU ska jag lyckas. 3. Min allra första utomlandssemester med familjen gick till Grekland och jag var 1.5 år. Där kom det fram en man som tog mig från min pappas famn och sprang i väg med mig. Mamma och Pappa fick panik och sprang efter. Det visade sig att mannen bara ville ge mig en blomma, den enda de hade, som växte i deras trädgård. Idag lever jag tillsammans med S som kommer ifrån... ja gissa det ni ;-)
4. Någonting som är en stor del av mig, som format den jag är idag. Och gjort mig stark men än i dag har mycket svårt att prata om... *tar ett djupt andetag* Ok, here we go: Mina föräldrar skilde sig när jag var 10 år. Det kom som en chock och mycket oväntat för mig. Från och med den dagen vändes mitt liv upp och ner. Jag levde länge i en mardröm och jag fick snabbt växa upp. Jag bodde kvar med min pappa som efter något år flyttade till Skåne med sin nya familj. Efter en jobbig händelse bröt vi kontakten och idag känner jag honom inte. Under ett års tid sörjde jag i tysthet och i min själ dog han. Jag hade ingen att dela min sorg med och jag lärde aldrig känna min lillasyster. Idag händer det att vi ses ibland via min storebror, men det är inte den pappa jag en gång hade, det är bara någon som liknar honom. Strax efter att pappa flyttade söder träffade min mamma en ny man som senare visade sig vara sjuk. Manodepressiv. Jag fick flera ggr rädda min mammas liv och även fly för att rädda mitt eget. Det var inte många som visste hur det var och jag blev snabbt en expert på att dölja och alltid vara den "glada". I dag finns inte mannen kvar i vårt liv men såren finns kvar, även om de inte syns eller märks på utsidan.
5. Har bott i Edinburgh, Skottland tillsammans med S när han spelade med ett band där. Jag hade tänkt att jag under den tiden skulle göra en egen barnbok. Tiden gick snabbt och plötsligt bodde vi i Sverige igen. Men drömmen om en bok finns fortfarande kvar.
Det var lite om mig. Nu skickar jag vidare denna award till: Fia, Sigrid, Ingela och Ita.
/P