Så nära...

Hittade ett skåp på en auktion för någon vecka sedan. Precis ett sånt skåp som jag vill ha, men vet att det är alldeles för dyrt. Iallafall nu när de flesta slantarna läggs på renoveringen av huset. Oftast har jag en bild i mitt huvud i detalj hur det jag vill ha ska se ut. Sällan finner jag det i butiker för det är alltid någon detalj jag inte gillar. Men ibland så finns det bara där. Då slår hjärtat dubbelslag och slår lika snabbt som en virveltrumma i bröstet. Precis som den gången jag hittade drömbordet. Pulsen ökade och jag kände mig nykär i ett bord som kanske var liiite för stort men ändå skulle passa perfekt. Tills jag frågade om det var till salu. NÄ, det var det ju så klart inte. Jahaja vart hade de hittat drömbordet då kan man undra. Jo på en antikmässa i Frankrike. Okej. Tack och adjö då.
Nu la jag iallafall ändå ett bud på skåpet. Men. Självklart var det en likasinnad som spanat in samma skåp som jag och priset rusade. Jag skakade av nervositet och jag förlorade. Det tog ett bra tag efter auktionens slut innan jag kunde lugna ner mig. Men jag är besviken, för hur länge ska jag behöva vänta nu då tills jag hittar ett nytt drömskåp?

Så nära, men ändå så långt borta.

/P