Majbarn

Som barn var Maj något jag längtade efter hela året. För det var i Maj som det magiska datumet äntligen kom. Födelsedagen. Även fast jag inte längre direkt längtar efter att fylla år, kan jag ändå fortfarande känna känslan när jag ser min "födelsedagsblomma" växa upp i trädgården. Pärlhyacint var första blomman jag någonsin fick och det var av min mormor. Liksom min bror som fick Violen som sin "födelsedagsblomma".

Min mormor dog strax efter min tredje födelsedag, men hon finns med mig varje dag av mitt liv och jag önskar så att jag skulle kunna träffa henne igen. Mormor som älskade djur. Framförallt hundar och hästar, var kreativ, älskade färg och form och att inreda. Hon och morfar hade det vackraste huset av alla på gatan. Det hus vi nu bor i. Hon hade ett hjärta av guld och hon var mån om att alla i hennes närhet hade det bra och inte glömdes bort.

Min familj fortsatte traditionen att alltid plockat en bukett med pärlhyacint som de hade med sig när de skulle fira mig. Nu hoppas jag bara att de finns kvar i trädgården när det väl är dags, för det är några dagar kvar tills det är den 10:e.

I år har jag de små blå blommorna i köksfönstret och varje gång jag går förbi fönstret där de nu står och känner den ljuvliga doften tänker jag på dig mormor.

/P